HÖJDPUNKTER FRÅN ALLRA FÖRSTA BÖRJAN TILL IDAG, AV TAPIO LIINAMAA
I början av 1970-talet började rehabiliteringssektorn så småningom ta form i takt med att krigsveteraner och krigsinvalider åldrades och krigsskador började kräva allt mer rehabiliteringsåtgärder.
Regeringen började också tillhandahålla budgetmedel för detta ändamål. Den första spa-anläggningen av en ny typ i västra Finland var Ikalis Spa, som i första hand var avsedd för Valios personal och mjölkproducenter, men där krigsveteraner och invalider blev en viktig klientgrupp. Verksamheten där startade 1962. Många veteraner och invalider, också från Södra Österbotten och Ylihärmä, hade deltagit i rehabilitering i Ikalis.
På basis av erfarenheterna därifrån började idén om att grunda ett rehabiliteringscenter i Ylihärmä spira. Idéns huvudfader och initiativtagare var stadsfullmäktigeledamot Väinö Kaustinen, som fick med sig de centrala företagen i Ylihärmä samt veteran- och handikapporganisationerna och deras kommunavdelningar. Så år 1974 registrerades den allmännyttiga föreningen Härmän Kuntoutus rf som den sammanslutning som stod bakom verksamheten.
Den första uppgiften var att ta fram byggnadsritningar för rehabiliteringsanläggningen och att förvärva mark, vilket utfördes på ett sådant sätt att man via RAY (Penningautomatföreningen) kunde ansöka om investeringsbidrag 1974. Först år 1977 erhölls det första bidraget på 50.000 mk från RAY för planeringen av en rehabiliteringsanläggning. Innan detta beslut hade det redan fallit projektledaren in att skrota hela projektet, men RAY:s beslut gav nytt förtroende för projektet. Det fanns inget särskilt förtroende bland invånarna för att projektet skulle förverkligas. RAY presenterade slutligen år 1979 för statsrådet om ett principbeslut om investeringsbidrag för reabiliteringsanläggningens byggnadskostnader på 80% beräknat som s.k. från normalpriseet, som är ett slags uträknat schablonpris. Dessutom var villkoret att inga kostnader skulle kunna uppkomma förrän början på 1982. Samtidigt fick Rokua ett investeringsbeslut, men det fick börja bygga tidigare. Till detta investeringsbeslut hörde det märkliga att den föredragande social- och hälsovårdsministern lämnade in en avvikande mening om Härmäs Rehabcenter, vilket var ganska ovanligt. Vårt projekt fick särskilt starkt stöd av riksdagsledamot Orvokki Kangas från Lappo och inrikesminister Eino Uusitalo, som Väinö Kaustinen hade goda kontakter med. På den tiden var jag Eino Uusitalos specialmedarbetare, och jag minns att minister Uusitalo gav mig rådet att vi under inga omständigheter skulle ge upp idén om Härmä Rehabcenter. Det är vad som gjordes.
Bygget påbörjades 1982 och slutfördes i slutet av 1983. I detta skede byggdes 75 dubbelrum, hälften av den nuvarande restaurangytan och en del av den nuvarande rehabiliteringsavdelningen. Verksamheten inleddes i början av 1984. Det första evenemanget var dock redan i december 1983, då Ylihärmän Yrittäjät ry ordnade sin julfest. I slutet av 1984 hade företaget cirka 40 anställda. Klienterna var nästan uteslutande veteraner och invalider från våra krig. Restaurangverksamheten var ny i dessa områden, särskilt gällande den mångsidiga buffén. Stor vikt lades också på kvalitét. Dessutom hade restaurangen i början inte serveringsrättigheter, vilket sänkte tröskeln för att komma in på en restaurang i ett religiöst område. I början av decenniet var det svårt att hitta rehabiliteringspersonal, eftersom det rådde stor brist på i synnerhet fysioterapeuter och annan vårdpersonal. Redan då rådde det brist på nästan all kvalificerad personal i privata vårdföretag och på landsbygden. Men veteranerna och invaliderna tog emot vårt företag som sitt eget. Enbart i Södra Österbotten fanns det då cirka 400 invalider som aldrig hade genomgått rehabilitering. Första året; Omsättningen var 1.835.000 mk. Resultat 365.864 mk. I detta fall minskade resultatet på grund av låneräntor och förändringar i reservationerna. Slutresultatet var dock ganska tillfredsställande. Det var 400 besöksgrupper med upp till 16 000 personer. Besöksverksamheten var mycket livlig.
Vintern 1984
Redan från början bestämdes det att tvåspråkighet var drivkraften, vilket sedan dess har visat sig vara ett klokt beslut. Antalet klienter ökade kraftigt inom alla klientgrupper. Dessutom ökade regeringen drastiskt de medel som avsattes för rehabilitering av veteraner under hela 1980-talet. Detta ledde också till ett uppsving i byggandet av nya spa- och rehabiliteringsanläggningar i Finland – även i vårt marknadsområde. År 1987 byggdes en multifunktionell bassäng bredvid det dåvarande spa-avdelningen, liknande den som byggdes i Levi spa ett år tidigare. Vattenelementet fick därmed ett nytt utseende och skapade mer attraktionskraft. Samtidigt investerades i fysioterapilokaler, bastun och motionsutrymmen. Cirka 2000 m2 ytterligare utrymme byggdes och cirka 1000 m2 renoverades. Kostnaderna uppgick till 2.187.000 mk.
Alko Ab beviljade begränsade serveringsrättigheter 10.2.1987. I början fanns det alltså inga serveringsrättigheter. 1988 byggdes köket ut med 160 m2. Samtidigt påbörjades utbyggnaden av hotellet till att omfatta 41 dubbelrum. I slutet av oktober 1989 stod en hotelltillbyggnad med svängda former klar, som då var speciell och attraktiv. Kostnaderna var 3.870.000 mk. I början av 1990-talet var veteranerna och invaliderna fortfarande de viktigaste klientgrupperna, men FPA:s klienter hade ökat kraftigt. Familjerna var också en betydande klientgrupp redan på 1990-talet. De understödda sociala semesteraktviteterna bör även nämnas.
Lobbyn 1984
År 1991 var betydelsefullt eftersom det var början på det mycket omskrivna så kallade ”Suomi poikien kuntouttaminen”, rehabilitering av de finska pojkarna, dvs rehabilitering av estniska frivilliga som stred vid de finska fronterna under fortsättningskriget. LC Kauhava skötte aktivt insamlingen och organiserade sammankomster och researrangemang för estniska veterangrupper. Mellan 1991 och 1992 renoverades alla de då sk gamla hotellrummen. År 1993 var omsättningen redan 7.300.000 mk och rörelsevinsten 538.200 mk. Balansräkningen uppgick till 7.474.000 mk. RAY:s investeringsbidrag uppgick till cirka 4.000.000 mk. Antalet anställda hade stigit till 153. I takt med att hotellkapaciteten utökades och antalet kunder ökade kraftigt blev det 1995 nödvändigt att bygga ut restauranglokalerna, då fördubblades restaurangens kundplatser till den nuvarande kapaciteten på ca 600 kunder. Som ett resultat av detta var man naturligtvis också tvungen att bygga ut köksfaciliteterna för att motsvara kundkapaciteten. Samtidigt utökades motionsutrymmen med cirka 800 m2. Den gamla delen av restaurangen renoverades 1996. Dessa tillägg kostade 2.700.000 mk. I takt med att efterfrågan fortsatte och ökade färdigställdes den 1.3.1997 en tillbyggnad med 32 familjerum, eller minisviter, till en kostnad av 3.870.000 mk. Dessa särskilt för familjernas behov och sociala semesteraktiviteter. Förändrings- och förnyelsearbetet utfördes kontinuerligt, eftersom det ursprungliga verksamhetskonceptet hade förändrats i fråga om volym eller verksamhetssätt.
Restaurangsalen 1985
I början bestod rehabiliteringsverksamheten av fysioterapi med fokus på specifika smärtor och först senare mer omfattande behandling av det fysiska och psykiska tillståndet. I synnerhet med FPA:s rehabiliteringsverksamhet ökade helhetstänkandet betydligt. För veteraner har massage varit och är fortfarande den mest eftertraktade behandlingen även idag. År 1998 var veteranernas och invalidernas andel av hotellnätterna som störst, cirka 30 procent av all inkvartering, dvs. 32.000 dygn. Samtidigt hade FPA:s rehabiliteringsverksamhet ökat till cirka 27.000 inkvarteringsdygn. Efter år 1998 började antalet basklienter minska klart. I slutet av 1990 uppgick antalet anställda till 185. På den tiden var vårt företag en mångsidig serviceinstitution med en mycket god image och hade ett brett utbud av klienter från hela Finland. Man kunde dock räkna med att ett utav klientgrupperna skulle börja minska i samband med klienternas åldrande, så verksamheten måste utvecklas med tanke på den tidpunkt då den grundläggande klientbasen inte längre existerar. För detta ändamål beslöts att satsa på aktiva fritidskunder, familjer, aktiva idrotts- och fritidsaktiviteter samt att ytterligare diversifiera vårt tjänsteutbud. Så byggdes Anssis Jussis Arena, som stod klar år 2000 och kostade 3.000.000 mk. Samtidigt renoverades restaurangens kök och byggdes ut igen för cirka 540.000 mk. År 2000 fick vår restaurangverksamhet ett pilotcertifikat av Finfood rf för ett banbrytande arbete inom användningen av finländsk mat.
16m:s bassängen 1984
FPA:s rehabiliteringsverksamhet utvecklades som en bestående pelare och i synnerhet rehabiliteringsverksamheten för personer i arbetsför ålder med tanke på fortsättningen. Så det beslutades att förvärva företagshälsovårdsföretag såsom Seinäjoki Työterveyslaitos år 2001 och Medicentra från Vasa år 2003 som sk matartrafik till vår rehabilitering. De visade sig vara lämpliga inköp. Även om det rådde brist på läkare utvecklades de till ledande företag inom sitt område och även lönsamma. Dessa åtgärder vidtogs bland annat för att förbereda sig på en minskning av antalet veteranklienter. När vi designade Arenan gjorde vi en långsiktig strategi för utvecklingen av kundstrukturen.
2004 hade det gått 20 år sedan vårt företag grundades. Då var omsättningen 15.000.000 euro, beläggningsgraden 86,8 %, antalet inkvarteringsdygn 95.278 dygn och antalet anställda 187. FPA:s klienter var 28.000 dygn och veteraner och invalider 19.000 dygn.
År 2005 inleddes en period av förändring i både den verkställande ledningen och förvaltningen. I början av år 2006 skedde en förändring i bolagsformen, då Pihkahovi Stiftelsen grundades som ett bolag som äger aktierna i Härmän Kuntoutus Ab, som grundats som ett affärsbolag. Därefter, år 2006, såldes företagshälsovårdsföretagen som köpts som sk matartrafik och utbyggnaden av spaet fick ännu avvakta. Jan-Erik Hagfors tillträdde som VD 1.1.2020 och fortsätter ännu idag. Utbyggnaden av spaet och renoveringen av den gamla delen genomfördes 2009–2010, då det spelade en nyckelroll i att förnya imagen av vårt företag, även om kostnaderna var en riskabel investering – 6.000.000 euro. Nu ser vi att valet var det rätta och uppenbarligen det enda möjliga.
Dessutom måste det sägas att vårt företag har varit tvåspråkigt från första början. Ett märkbart beslut fattades i början av 2013, då Norrvalla Rehab Ab:s hela rehabiliteringsverksamhet överfördes till Härmä Rehab som ett resultat av rationaliseringen av branschen, och samtidigt anställdes ca 20 personer. Vi har fortsatt att satsa kraftigt på vår tvåspråkiga service och kundanskaffning.
Framför allt har detta årtionde varit en tid av utveckling, förnyelse och rationalisering av verksamheten. Det har också varit en tid av expansion, effektivisering och diversifiering av vår kundanskaffning. Vårt företags styrelse förblev oförändrad fram till 2000-talet. Kommunalrådet Väinö Kaustinen, som varit styrelseordförande sedan början av 2000, avgick 31.5.2000 och industrirådet Pentti Järvi tillträdde som ordförande. Ordförande för styrelsen 2006–2009 var företagarrådet Väinö Takala och därefter undertecknad.
Under VD Jan-Erik Hagfors har arbetssättet, kundanskaffningen, marknadsföringen, innehållsfrågorna förnyats kraftigt och målet har varit att lyckas i den framtida konkurrensen. Den offentliga finansiären har också intensifierat anbudsgivningen och det måste man vara vaksam på.
Härmä Rehab har en god och eftertraktad image bland kunderna och lönsamheten är i gott skick.
Tapio Liinamaa
Styrelseordförande
Härmän Kuntoutus Oy
