Vardagen som närståendevårdare innebär ofta ett ansvar dygnet runt. När en närstående behöver hjälp varje dag är det lätt att den egna orken hamnar i skymundan. Därför kan en rehabiliteringskurs för närståendevårdare, som stöds av FPA, vara en ovärderlig möjlighet för många att stanna upp en stund och fokusera på sitt eget välbefinnande.
Tauno Partanen, Seppo Försti, Paula Lopakka och Hannele Vadbäck, som deltog på en individuell rehabiliteringskurs för närståendevårdare vid Härmä Rehab, är alla överens: det var verkligen värt att ansöka till rehabiliteringen för närståendevårdare.
Det var lättare att ansöka än många tror
För att delta i en rehabiliteringskurs för närståendevårdare krävs inget läkarutlåtande. Det räcker att fylla i FPA blankett KU 132r för behovsprövad rehabilitering. Man behöver inte heller ha ett officiellt avtal om närståendevård med välfärdsområdet. Rehabiliteringen bekostas av FPA och är helt kostnadsfri för deltagarna.
– På närståendevårdsföreningen hjälpte de mig att fylla i ansökan, och sedan fick jag snabbt besked från FPA om att jag hade blivit beviljad rehabilitering. Det var verkligen en enkel process, och rehabiliteringskursen för närståendevårdare har varit väldigt bra, berättar Tauno.
Även Hannele blev överraskad över hur smidigt processen gick.
– Ansökan gjordes via det psykosociala familjecentret och allt gick verkligen enkelt. Det positiva beslutet kom också snabbt från FPA.
Om det känns svårt att ansöka lönar det sig att be om hjälp, till exempel från närståendevårdsföreningen i det egna området eller från oss sakkunniga vid Härmä Rehab.
Det största överraskningen med rehabiliteringskursen för närståendevårdare var stödet från andra i samma situation
Under rehabiliteringskursen träffar deltagarna andra närståendevårdare som befinner sig i samma livssituation. Det stöd man får från andra i samma situation visade sig vara det viktigaste för alla de intervjuade.
– När jag kom hit tänkte jag att jag absolut inte skulle orka delta i gruppdiskussionerna, och det sa jag också högt. Jag var så slut och trött och behövde bara komma hemifrån en stund. Men hör och häpna – det var just de som blev det bästa med hela kursen. Jag tror inte att någon av oss har varit borta från en enda gruppträff, berättar Hannele.
– Nej, de andra ger en styrka, fyller de andra i.
Stödet från andra i samma situation och samtalen ger verkligen mycket. Paula nickar instämmande bredvid.
– Vi har klarat oss fantastiskt bra tillsammans. När man hör om andras erfarenheter får man också perspektiv på sin egen situation. Även om den jag vårdar är svår att ta hand om enligt alla måttstockar, så har jag nu när jag fått prata med andra här märkt att jag faktiskt inte har det så fruktansvärt svårt ändå.
Även Seppo tycker att de öppna samtalen med andra närståendevårdare har varit ovärderliga.
– Vården i hemmet är verkligen intensiv. Visst uppstår det små variationer, men man är ändå bunden till det dygnet runt, 24/7. Det stöd från andra i samma situation som jag har fått här är det bästa man kan tänka sig. Vår grupp har blivit verkligen sammansvetsad. Vi har kunnat prata öppet om alla möjliga saker och händelser.
En vecka utan det ständiga ansvaret ger nya krafter
Vardagen som närståendevårdare följer inga arbetstider. Ansvaret för omsorgen finns med från morgon till kväll och ofta även på nätterna.
– Till vardags är vi så bundna till hemmet att det ibland känns riktigt kvävande. Därför är den här tiden för en själv så oerhört viktig – man får samla nya krafter, beskriver Hannele.
Under kursen kan deltagarna för en stund fokusera på sig själva, med vetskapen om att deras närstående får trygg och säker vård.
– Man får för en gångs skull vara utan oro och bekymmer. Man kan bara koncentrera sig på sitt eget välbefinnande. Det är toppen, säger Hannele.
Seppo berättar att han redan i förväg ser fram emot rehabiliteringsperioden.
– När beskedet om att man fått en plats på kursen kommer, börjar väntan redan göra vardagen lättare. Tiden går och även arbetet hemma känns mycket, mycket enklare medan man väntar. Och när man sedan får vara här i en eller två veckor känns det som om man är en helt ny människa när man åker hem.
Hemma finns det knappast några möjligheter till pauser. En kort tur till affären är egentligen det enda man vågar göra.
– Man har egentligen inte alls förstått själv hur viktigt det skulle vara att också få tid för sig själv. Det är något man sedan har fått höra från andra. Det är verkligen fantastiskt att man kan få gå en sådan här kurs, konstaterar Tauno.
”Här behöver man inte laga mat, diska eller städa”
Kursdagarna består av föreläsningar och möten med olika yrkesgrupper, gruppdiskussioner och motion. Lika viktigt är den möjlighet till vila, återhämtning och meningsfulla aktiviteter som rehabiliteringsveckan erbjuder. På Härmä Spa ingår, utöver boende och måltider, alltid fri tillgång till badavdelningen för rehabiliteringsdeltagarna.
– Här finns precis lagom mycket motion och allt sådant som hjälper kroppen. Som närståendevårdare är man bunden till den man vårdar dygnet runt, 24/7, så det egna behovet av motion har helt glömts bort. Den man vårdar kommer alltid i första hand och vården måste finnas tillgänglig hela tiden. Här får man sedan tid för sig själv. Det dagliga programmet är fint utformat för vår åldersgrupp och våra behov. Härmä Rehab har verkligen skött den här delen bra. Ett stort tack, säger Seppo.
Man får också ta en paus från hushållsarbetet en stund.
– Även om jag tycker om att laga mat, behöver man här inte laga mat, diska, städa eller tvätta. Det är till stor hjälp, tillägger han.
Det lönar sig att ansöka om rehabilitering för närståendevårdare
Alla de intervjuade har samma budskap till andra närståendevårdare som fortfarande funderar på att skicka in en ansökan.
– Tveka inte alls. Ansök absolut, uppmuntrar Tauno och berättar att han själv till en början tvivlade på om rehabiliteringen verkligen skulle vara till någon nytta.
– Men jag kom ändå, eftersom jag hade blivit beviljad plats. Det här har varit så bra och så behövligt att jag faktiskt funderar på att ansöka igen. Inte genast, men om ett tag.
Tauno berättar att han känner många närståendevårdare som ännu aldrig har ansökt om rehabilitering.
– Det lönar sig verkligen, om man bara har möjlighet. Det skulle vara oerhört viktigt för den egna orken.
Seppo håller med. Han tror att man ännu inte är tillräckligt medveten om vilken hjälp rehabiliteringen kan ge.
– Det viktigaste är stödet från andra i samma situation, och det måste man verkligen värdesätta. Man borde absolut skicka in ansökan utan att fundera så mycket mer på saken. Sedan, när man har gått den första kursperioden, vet man vad man får här. Man märker hur rehabiliteringen påverkar den egna konditionen och det egna måendet. Av det jag har hört är det numera ganska goda möjligheter att få plats på de här kurserna. Och åtminstone här i Härmä har det ordnat sig riktigt bra med vårdplats för den närstående som man vårdar.
Även Hannele hoppas att allt fler närståendevårdare skulle våga ansöka om rehabilitering.
– Jag rekommenderar det här väldigt, väldigt varmt. Inte bara på grund av stödet från andra i samma situation, som är helt fantastiskt, utan också på grund av hela det mångsidiga programmet som erbjuds här. Man kan också få hjälp med att fylla i ansökan om man tycker att det känns svårt.
Observera att det för tillfället endast ordnas parkurser på svenska, vilket innebär att den närstående deltar i kursen tillsammans med dig. På finska ordnas även individuella kurser, som den här artikeln handlar om, där den närstående inte deltar i kursen.